Ett par fågelvantar till mig själv. Bara tummarna kvar. Stolt att jag kommit ihåg att tumhålet på den andra vanten ska flyttas.Men - titta en halv fågel till höger och tumhålet till vänster??!
Trött på mig själv, kom alltså ihåg hälften (hålet på rätt ställe), men inte att flytta även mönsterstickningen för tummen.
Medan jag svär en smula funderar jag på om jag ska repa upp en vante som ändå bara är till mig själv eller slarvsticka klart. (Mönsterstickning med en miljon snurrade trådar omvarann är ju inte helt enkelt att repa upp.)
Är det detta som kallas att "ha huvudet under armen"?
.JPG)
14 kommentarer:
Hej! Förra sommaren lärde jag mig av Annemor Sundbö att om vantar har ett fel syns det att vantarna är handstickade!!Vantar med fåglar är snyggt.
Äh, det blir fint ändå! Den som inte vet det ser det ju inte heller. Fast jag vet att sånt ju kan störa ihjäl en själv...
Ha det gott!
Tusen Tack för att du svarade på mina frågor!!:)
Jag ska absolut gå in på den sidan du skrev om.
Tack igen, för nu vet jag vad jag ska önska mig av den kära sambon;) En stick bok!
Jag skulle skratta ihjäl mig av lycka om jag hade stickat dom där vantarna själv! Ingen vet ju att den där fågeln enligt mönstret sitter "fel"!!
Nä, inte repa upp, var ist stolt som en tupp :D
KRAM Eva
Igår skrattade jag ihop med en stickvän som hade gjort två vänstervantar, men du har ju tagit ett steg till! Fina vantar, gillar mönstret. Jag hade gjort den felfria vanten klar medan jag funderade på hur jag skulle göra med den andra.
Gör väl inte så mycket. Visst känns det när man gjort nåt sånt. Sticka färdigt den "rätta" och känn efter vad du själv tycker och vill. Gå på magkänslan.
Du är ju inte den första och säkert inte den sista som gjort en sån grej.
Fy, så förargligt!!
Vet inte vad jag själv gjort, hade nog struntat i det. En liten "itusågad" fågel är det nog bara du själv som ser sen.
Oavsett, är dom väldigt fina!
Åh, vad jag känner med dig! Erfaren av många, många sådana misstag. Som de andra säger, det ska synas att det är hemgjort och det är ju egentligen bara du som vet. Men visst, det är lätt att störas av det....
Lycka till.
Visst är det väl konstigt! Man har stickat så länge och så mycket och ändå så gör man de här felen, om och om igen... Man tycker ju att man skulle ha lärt sig...
Risken om du repar upp är ju att du inte orkar göra klart den igen. Tror du att det gör så mycket om du har felet kvar? Det blir ju ändå på insidan av handen, så det syns ju inte så mycket :)
Har funderat lite under dagen. Du kan kanske göra ett litet fritt broderi så fågeln blir hel. Lycka till.
Tack för alla insiktsfulla kommentarer! Det är som Marita skriver märkligt att man trots sin erfarenhet gör om samma (olika) misstag om och om igen. Och det märks att det är ett ämne som berör, haha, många är vi som suttit där och svurit. Å tack EvaL8, som funderat lite extra. Jag stickar just nu tumme nr 1 och funderar över "dumvanten" under tiden. Kanske dags att begrava den Duktiga flickan och lära sig leva med ett litet misstag?
OM du river upp (jag vet inte hur pilligt det skulle bli) skulle jag nog sticka mönstret maska för maska uppåt. Ungefär som när man plockar upp tappade maskor. Då behöver du bara släppa ner maskor just över den felstickade delen. Vantarna ser jättefina ut och att det blir fel gör dem ju också unika! Kram.
Endera bryr du dig inte om det...bara du som vet - andra ser det inte lika tydligt. Eller så gör du som Tålamodspåsen föreslår.
Jättefina vantar är det fastän du kanske inte är så nöjd.
Typiskt! Ser ut som om Frisky Frog gjort dem. =/ Tyvärr kan jag inte låta bli att frogga mina (synliga)misstag för annars "gnager" de.
Jag hade struntat i felet. Är helt övertygad om att ingen annan än jag skulle se det. Fast det finns ju alltid tanter som kollar på avigan du vet om broderiet är perfekt. Lika fint på rätan som avigan. Vem bryr sig. Du har ett par vackra vantar, det kan man bry sig om.
Skicka en kommentar